jessica@sangotal.com

0732 546 230

Mun

Munmotoriska svårigheter
* Avvikande sväljnings- (tungpress) och ätbeteende,
   vilket kan ge avvikande bett
* Öppen mun – munandning
* Svag och/eller otillräcklig läpp- och tungmotorik
* Suga på tummen eller fingrar
* Suga på läppen
* Bita på naglarna

Ovannämnda beteenden kallas för avvikande oral- eller munmotoriska beteenden på holländska. Det finns inget sådant uttryck på svenska. Det är rörelser eller rörelsemönster i munnen som har negativa följder för bettet, uttal, hörsel och hälsa. Dessa beteenden kan orsaka varandra och/eller upprätthålla varandra.
De kan förorsaka avvikande bett och käktillväxt, som i sin tur kan vara anledningen till tal- och hälsoproblem. Musklerna i tunga och läppar påverkar också tänderna som är på väg att bryta igenom eller redan har brutit igenom.

infantil sväljning

Infantil sväljning kan uppstå till följd av munandning, men det förekommer även när barn andas genom näsan. Tungan ligger ofta lågt i munnen och pressas fram mellan tänderna. Den kan också komma mellan tänderna vid talet, oftast vid /s/, vilket kallas för läspning, och kan göra talet
svårförståeligt. Tänderna får snedställningar när tungan pressas mot dem kontinuerligt. Tandställning hjälper då bara så länge den är i munnen. Om inte tungbeteendet förändras, går tänderna tillbaka till samma ställning igen så fort tandställningen är borta (om inte tandläkaren har satt en tråd bakom tänderna).

Habituell munandning

Habituell munandning är vanan att inte stänga käkarna och läpparna i vila, och andas genom munnen istället för genom näsan. De flesta människor andas genom näsan i vanliga fall. Men när de är förkylda eller allergiska andas de temporärt genom munnen. Ifall munandningen blir permanent, efter att förkylningen har gått över, kallas det för habituellt (av ren vana). Näsan används inte längre för andningen och munmusklerna blir svaga (tillsammans med mellanrevbensmusklerna). Andra orsaker kan vara trång näspassage eller stora tonsiller. Då är munnen helt enkelt öppen för att få luft. 

Det finns flera följder:
-Munnen torkar ut
-Det blir mindre saliv vilket gör att man…
-Sväljer mindre, vilket gör att…
-örontrumpeten inte klaras tillräckligt ofta, vilket gör att…
-det är större fisk för öroninflammationer och andra hälsoproblem.

Andra avvikande "munvanor"

En annan avvikande ”munvana” är att suga på napp, tummen eller fingrar. Det är normalt för spädbarn och småbarn att suga på en napp, tummen eller fingrar, för att de fortfarande har ett stort behov av att suga. Det ger trygghet. Senare kan det dock bli till en ”munovana” som gör att bettet växer snett och/eller förändrar gommens form.
Det ökar chansen på en svag munmotorik som i sin tur förorsakar avvikande sväljmönster. Därför är det viktigt att barn slutar med det så fort som möjligt.

Att bita på naglarna sätter stor press på käklederna. Det kan förorsaka snedställning av tänderna och det kan senare ge ont och knäppningar i käkleden.

Vad gör logopeden?

Logopeden ger råd angående vilken slags behandling som är lämplig och kommer att anpassa den efter barnet. Barn som andas genom munnen ska lära sig att andas genom näsan så snabbt som möjligt för att förebygga återkommande öroninflammationen och förkylningar. Det görs genom övningar som förstärker läpp- och munmusklerna samt övningar som främjar näsandningen. Dessutom tränas en korrekt tungposition i vila och tal. Föräldrarna kan lära sig att göra munmassage på barnet, för att medvetengöra de olika delarna i munnen – på ett omedvetet sätt. En fördel är att barnen inte behöver vara aktiva själva, vilket är mycket behändigt när de är yngre.
Inlärning av nya sväljmönster kan påbörjas efter att framtänderna har byts ut. Det är önskvärt att barnet slutat med napp/tumme/fingrar redan innan det händer, eftersom det påverkar bettutvecklingen negativt.

0732 546 230

jessica@sangotal.com

Copyright Sangotal | Producerad av Conversant Creatives