Mun

Habituell munandning är vanan att inte stänga käkarna och läpparna i vila, och andas genom munnen istället för genom näsan. De flesta människor andas genom näsan i vanliga fall. Men när de är förkylda eller allergiska andas de temporärt genom munnen. Ifall munandningen blir permanent, efter att förkylningen har gått över, kallas det för habituellt (av ren vana). Näsan används inte längre för andningen och munmusklerna blir svaga (tillsammans med mellanrevbensmusklerna). Andra orsaker kan vara trång näspassage eller stora tonsiller. Då är munnen helt enkelt öppen för att få luft. 

Det finns flera följder:
-Munnen torkar ut
-Det blir mindre saliv vilket gör att man…
-Sväljer mindre, vilket gör att…
-örontrumpeten inte klaras tillräckligt ofta, vilket gör att…
-det är större fisk för öroninflammationer och andra hälsoproblem.

En annan avvikande ”munvana” är att suga på napp, tummen eller fingrar. Det är normalt för spädbarn och småbarn att suga på en napp, tummen eller fingrar, för att de fortfarande har ett stort behov av att suga. Det ger trygghet. Senare kan det dock bli till en ”munovana” som gör att bettet växer snett och/eller förändrar gommens form.
Det ökar chansen på en svag munmotorik som i sin tur förorsakar avvikande sväljmönster. Därför är det viktigt att barn slutar med det så fort som möjligt.

Att bita på naglarna sätter stor press på käklederna. Det kan förorsaka snedställning av tänderna och det kan senare ge ont och knäppningar i käkleden.

Logopeden ger råd angående vilken slags behandling som är lämplig och kommer att anpassa den efter barnet. Barn som andas genom munnen ska lära sig att andas genom näsan så snabbt som möjligt för att förebygga återkommande öroninflammationen och förkylningar. Det görs genom övningar som förstärker läpp- och munmusklerna samt övningar som främjar näsandningen. Dessutom tränas en korrekt tungposition i vila och tal (OMFT). Föräldrarna kan lära sig att göra munmassage på barnet, för att medvetengöra de olika delarna i munnen – på ett omedvetet sätt. En fördel är att barnen inte behöver vara aktiva själva, vilket är mycket behändigt när de är yngre.
Inlärning av nya sväljmönster kan påbörjas efter att framtänderna har byts ut. Det är önskvärt att barnet slutat med napp/tumme/fingrar redan innan det händer, eftersom det påverkar bettutvecklingen negativt.