SPRÅK

Det är väldigt viktigt att en försenad språkutveckling känns igen så tidigt som möjligt. Mellan 0-6 år är barn som mest känsliga för språkinlärning. Sättet som barnet lär sig språket på har stor påverkan på den vidare språkutvecklingen, liksom hur barnet kan resonera sig fram till lösningar. När inte språknivån är korrekt i botten, så har det följder för utvecklingen av slutledningsförmågan och för språkutvecklingen i sig. Språkutvecklingsförsening/störning för ofta med sig inlärningssvårigheter och/eller social-emotionella svårigheter. När barnet har svårt att förstå eller göra sig förstått kan det börja visa upp ett visst beteende. Ilska, rädsla eller aggressivitet kan plötsligt uppstå. Förseningen kan också förorsaka negativa följer för läs- och skrivinlärningen.

Försenad språkutveckling kan hänga ihop med andra störningar, så som en talförsening, utvecklingsförsening, neuropsykiatriska funktionshinder, problem med informationsbearbetning, auditiv bearbetningssvårighet eller hörselskada. Det som även spelar roll är barnets möjligheter, psykologiska faktorer, sociala faktorer samt den sorts och mängd språk som barnet har omkring sig.

Logopeden undersöker barnets språk noggrant. Det är viktigt med så mycket information som möjligt, så att behandlingen kan bli så effektiv och specifik
som möjligt. Det börjar med ett första samtal med föräldrarna och barnet. Då blir tydligt vad behovet är, barnets bakgrund och samt vad föräldrarna och
personal på förskolan har gjort för att stimulera språkutvecklingen. Språkutredningen görs med hjälp av standardiserade test. Med dessa test
fastställs barnets språkliga nivå, jämfört med jämnåriga. Test för att undersöka språkförståelse, produktion (meningar och ord), kommunikativa färdigheter och auditiva färdigheter. Med hjälp av resultaten ställs en
diagnos. Och i samarbete med föräldrarna görs en plan för att jobba med språkutvecklingen på det mest effektiva sättet. Logopeden tränar språkförståelsen och förbättrar barnets förmåga att lyssna. Det arbetas med ordförrådet, meningsbyggnad samt uttal. Barn som (nästan) inte talar alls får hjälp med förutsättningarna till att kunna börja tala: att använda språket för ett visst ändamål, imitera andra, ögonkontakt, turtagning osv. Föräldrarna inkluderas så mycket som möjligt i behandlingen och får hemläxa. Barnets totala utveckling tas i akt, liksom eventuella ytterligare svårigheter och familjens möjligheter.
Det är mest effektivt om logopeden ser barnet varje vecka, om föräldrarna är med, så att de kan se vad som ska övas hemma och lära sig om barnets nivå och behov, samt om hemläxorna utförs.